Du måste finnas

Min älskade vän. Idag är det 4 år sedan jag fick höra att du hade lämnat oss... jag vet egentligen inte vad jag ska skriva, men jag känner att jag måste. Vi får inte glömma bort dig.

Jag måste påminna folk som kände dig, och inte minst mig själv att du existerade & att du var en av de närmsta vänner jag hade. Jag minns än idag hur jag kände när jag fick samtalet från mitt ex när jag satt på bussen hem, hur jag kände när han sa att du var borta.

Även om jag satt upp i ett säte på en buss kändes det som att jag sjönk, jag försvann. De orden existerade inte. ”Emil är död”. Jag kan inte förklara hur jag kände, jag kan inte förklara hur jag mådde just den eftermiddagen för 4 år sedan.

Det jag minns så väl är att när jag fick samtalet så trodde jag inte på det. Jag trodde det var ett skämt, men det dröjde ca 2 minuter innan jag insåg att det var allvar. Jag skulle aldrig få se dig skratta igen.

Jag vet att du är på en bättre plats nu, men jag hoppas än idag att jag hade kunnat hjälpa dig, få dig på fötter och finnas där. Fastän jag vet att ingenting hade kunnat förhindra det som hände, så hoppas jag ändå att jag hade kunnat göra skillnad.

Jag älskar dig. Nu & föralltid 💔

Gillar

Kommentarer

Emmaakarlegrund
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229